tjillivippens

Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd.
Ja, så sant som det är sagt.

Jag trivs med livet.
Men börjar inse att min känsla för empati inte är den bästa.
Vissa mäniskor kan jag helt enkelt inte bry mig om.
Och andra tröttnar jag på efter ett tids vänskap.

Fan för mig.

Från botten till toppen.
Jag är lycklig.

Och inte ens kär.

I don't know where I'm going.
But someone's going to get hurt.

Fan, jag vet inte vad jag håller på med.
Livet rinner mellan mina fingrar och jag orkar inte göra något åt det.
Så jävla lost.

Jag är nog två personer.

Eller tre.

Don't know where I'm going, but I'm going alone. Forever alone. F.uck my life. F.ail.
Eller inte.


Helgen var riktigt fin. Skratt och mys, med underbaraste vännerna.
Vet inte vad jag skulle göra utan er.
Bli galen probably.
Dö som en ensam kattant.
Det är nog min framtid, att bli en ensam tant. Med katter. 20 stycken.



Fast jag är inte bitter, det är nog det bästa för mig.
Att lära av sina misstag och klara av att vara ensam.
Stärka mig själv. Fokusera på rätt saker.
Coachande ledarskap till exempel.

Var på en sjukt givande föreläsning på kfum idag om ovan nämnda sak.
Åh, vill engagera mig i allt. Även sånt som jag inte kan.
Sanshou kanske. Fast det är enbart för min egen skull.


Puss.

Back on track, måste försöka få grepp om mig själv.
Det är mina känslor som ställer till det för mig, jag kan aldrig vara lite glad/ledsen/arg.
Utan känner jag något så är det jättemycket.
Måste också börja tänka på konsekvenserna av mina handlingar, för det här är inte okej.


Tur jag får fly till "jobbet" och fokusera på andras problem istället för mina egna.
Genom att hjälpa andra så hjälper man sig själv.
Är så himla motiverad inför projektet som jag ska hjälpa till med, en mässa för tjejers självkänsla.
Helt underbart och precis det jag vill syssla med.
Även fast jag anser att man behöver fokusera på killar lika mycket.
Ungdomars världsbild är helt fucked up now a days.
Nej, nu är det dags att rulla ner till KFUM istället för att sitta här och gnälla.

Hej Dalarna.

Lugn och ro efter en galen vecka.
Är för bra för mitt eget bästa.

Here we go again on my own. Känns som att livet skrattar mig i ansiktet just nu.
Men det är som det är. Ignorera smärtan och kör på. i 120. Förhoppningsvis smäller det.

Klockan är 06.07 och jag klev upp för exakt en timme sedan.
Förtillfället så sitter jag på golvet inne på HLK iklädd overallen.
Ja, jag är världens mest morgontrötta människa men just nu så är jag ganska pigg.

Det har blivit som en grej här bland högskolorna i Jönköping att ALLA köar snortidigt för att få en biljett till Hårdrockssittningen. Så nu sitter jag här,. Och ska sitta här i minst 6 timmar till.......

Buh.

Har svårt att greppa verkligheten just nu. Allting är ett virrvarr av olika måsten och mitt undermedvetna försvar är nog att ignorera det mesta.
Vet att det är en massa saker som händer i veckan, mestadels roliga sådana men ändockså får jag inget uppfattning om när det egentligen sker. Känner på mig att det är viktiga saker jag bestämt ska ske imorgon men vettefan vad.

Gör ett försök till schema för mitt eget minnes skull. Förmodligen fruktansvärt ointressant men det skiter jag i.

Måndag:
Plugga, förmodligen. Nej jag SKA.
Köpa biljetter till LAN'et på fredag (nerdjag).
Träna, med Emil?
Baka en paj för morgondagen?

Tisdag
Köa till hårdrockssittning, tidigt.
Ta med paj.
Mingel på kvällen.
Träna. Medelpass + lite gym?
Plugga

Onsdag:
Hårdrockssittning.

Torsdag:
Träna
Skejta?
Plugga

Fredag:
LAN.


Fan vilken dålig koll jag har. Onsdag och vidare känns som en dimma. Blä.
Dags att ta tag i allt och få ordning på vardagen. NU